Olika personligheter, det är det som är grejen!

Vi har bott i vårt hus här i Ullvi i 14 år. De första åren gjorde vi en hel del själva. Vi byggde, grävde, planterade, odlade, skördade och fixade i stort och smått. Vi gillade det på många sätt. Saker gjorde med tiden att det blev allt svårare att hinna med, eller kanske mer ärligt sagt, vi och framför allt jag prioriterade annat. Tina har många gånger tittat frustrerat på både mig, huset och trädgården och förtvivlat uttryckt sig på olika sätt. Det är med en del dåligt samvete som jag konstaterar att jag inte gjort vad som krävts för att bibehålla energin och intresset för hus och hem. Jag fick soppatorsk någonstans på vägen. Jag hamnade i ett läge där jag ville ha det fint men absolut inte orkade göra jobbet som krävdes. Det är därför spännande att känna det jag känner nu. Något håller på att väckas till liv. Jag känner mig sjukt sugen på att fixa och greja igen, inte här men i vårt nya hem. Rätt eller fel, ingen aning. Jag tror helt enkelt det är sån jag är. Det måste in något nytt ibland för att ge mig energi. I bland räcker det med små förändringar men ibland krävs det större saker. Det var dags nu, dags för något större. Jag är på intet sätt ute efter att lämna Ullvi, jag trivs här och det har jag gjort från allra första dagen. Det hade inte spelat någon roll hur fantastiskt underbart vi haft det här, det är bara så att jag vill till något nytt nu! Jag går igång på det. Därför vet jag redan nu att vi förmodligen kommer att flytta igen, kanske 1, 2 eller 3 gånger till i livet. Jag gillar det. Jag kan se mig själv i blåbyxor gräva, gjuta, såga, spika, svära och jävlas igen. Jag kan se det med glädje och med en känsla av lugn. Inte ett måste som ska göras.

Jag har, som många av er vet, gjort stora förändringar i livet förr, jag har gillat det med. Jag har ändrat livsstil, bytt jobb, bytt branscher, ändrat intressen och gjort oväntade saker, det är det som är Lars, det är liksom det som gör att jag är just jag. Det brukar sägas att livet är för kort för att gå om kring och undra, att gå omkring och tänka att ”tänk om jag skulle ta och prova det där…”, det är dock för få som verkligen gör slag i saken kan jag tycka. Innan jag slår igen boken är jag säker på att Tina och jag har bott utomlands eller åtminstone ägt en bostad i något annat land, jag har förmodligen testat några fler branscher, gjort några extrema utmaningar. Vissa saker kommer förmodligen att gå bra, kanske till och med bli succé medan andra kommer gå mer eller mindre åt helvete. Det är så det är, det är så livet ska vara. Jag hoppas dessutom att våra barn kommer att våga att testa, att de ibland törs göra och testa sina drömmar. Det är ju det som ger livet en krydda, eller? Samtidigt är det ju bra att inte alla är som vi, det skulle förmodligen vara kaos då… Hur som helst, jag älskar livet, även fast det är jobbigt ibland….

Och bara så ni vet, det var hon som började. När hon igår gick i mål och fullbordade dubbeln (En Svensk Klassiker och Tjejklassikern under samma år) så var det inte bara 20 år  och några dagar mer än 20 år sedan vi träffades, det var också några dagar mer än 20 år sedan hon genomförde sin första tjejklassiker, så det så:-)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s