Känslomässig berg- och dalbana

on

Vaknar upp på ett hotellrum i huvudstaden och konstaterar att gårdagen var en känslomässig resa, en resa jag är glad att jag lät fortgå. Det är något med ledighet som gör att jag alltid blir extra känslomässig när det är dags att återgå till jobb igen. Inte alls för att jag inte vill jobba, det är bara så att vissa känslor väx till liv. I år mer än vanligt. Tror det i mitt fall handlar mycket om att jag blir påmind om hur härligt det är att umgås dygnet runt med familjen och att jag påminns om alla år då jag inte hade ledigt alls under sommaren. Alla dagar jag valt att arbeta i stället för att finnas för våra barn. Inget att älta nu egentligen men ibland kan jag inte låta bli. Igår valde jag dessutom att låta dessa känslor komma ut ordentligt, det började redan vid morgonpromenaden, en sentimental känsla kom och tårarna började rinna där jag gick med Katching. Jag tänkte på alla de dagar när Tina tog barnen och åkte till mormor och morfar i Malung utan mig, jag skulle ju vara hemma och jobba. Så jävla korkat. Äldste sonen fyller snart 15 år, hans barndom har snart passerat. De år som varit kommer så klart aldrig igen. Fan vad jag ångrar många prioriteringar i livet. Samtidigt har han formats till en helt fantastisk, empatisk och underbar människa, så något rätt måste vi ändå ha gjort. Tinas förtjänst till stor del så klart, men ett litet finger med i spelet har jag allt haft. Tack och lov känns det som att han fortfarande vill vara med oss, trots att vi väl är mossiga föräldrar. Vi har riktigt roligt ihop. Har så mycket jag skulle vilja skriva till dig Emil, även till dig Emma och till lilla Eric, som inte heller han är så liten längre. Som sagt, det var en dag med massor av känslor,vissa  jobbiga, andra härliga och en del jag inte kan sätta ord på. Det jag vet med säkerhet är att jag är glad att jag kan tillåta mig själv att låte dessa känslor komma, och att jag även verkligen låter mig känna efter och fundera över dem. För även om vissa som sagt är jobbiga så gillar jag att låta dem skölja genom kroppen. Det är ett sätt att påminna sig om hur man vill att det ska vara, det är det, vill jag tro som gör att man varje dag tar steg i rätt riktning. Det är ett sätt att ta lärdom från det som varit, vilket så klart är viktigt!

Tänker också på att mina tre guldklimpar kommer ha sina liv, med sina prioriteringar, vissa prioriteringar bättre än andra förmodligen. Hoppas bara vi lärt dem att lyssna och ta lärdom, även av det som inte går som man tänkt, får sådant händer. Det är det som kallas livet skulle jag tro.

Ikväll är jag åter hemma och kan krama om dem, förutom Emma som är på en resa tillsammans med några kompisar och en mamma. Fiske, fjällvandring och rensafari stod visst på schemat. Låter helt underbart, eller hur?

Ta hand om er alla så hörs vi!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s