Samtalet man inte vill ha!

Tinas mobil ringde, det är E1 sa hon, lite fundersamt då han ju var ute och cyklade racer med en kompis. Jag hörde direkt när hon svarade att något inte stod rätt till. Jag hade hoppats att han ringde och behövde hjälp med någon punka eller så. Nu pratades det ambulans, blod från huvudet och andra otäckheter. Det enda som just nu kändes bra var att han själv ringde, det var i alla fall inte värre än att det gick.

De hade cyklat på cykelvägen längs med riksvägen mellan Leksand och Insjön efter att först ha tagit en runda till och från Siljansnäs. Ni som cyklat där vet att det är en ganska lättcyklar sträcka de befann sig på, alltså relativt hög fart. E1 hade kommit åt bakhjulet på kompisens cykel och pang så gick han i backen. Ha landade på vänster sida av huvud, axel, arm och ben. Hjälmen sprack av smällen så det var en rikta smäll kan vi förmoda. Samuel, som kompisen heter, ringde genast ambulans och E1 ringde oss. Vi stack så klart genast dit och var på plats före ambulansen. När vi anlände låg E1 på rygg på cykelvägen med en pöl av blod under och runt huvudet, ingen rolig syn. Skönt var dock att trots tårar i ögonen på E1 så hade han sin humor kvar. Något av det första han sa till mig var, ”fan, vi hade ett bra snitt på gång…”. Underbara unge! Ambulansen kom och lastade in E1 i bilen och körde mot Mora. Väl på lasarettet konstaterades att det rörde sig om sårskador, inga frakturer, ingen hjärnskakning eller något annat av allvarlig karaktär. De gjorde rent honom, plåstrade om honom och sedan fick vi fara hem igen. Tack och lov. (I kategori humor trots situation sa E1 också när han låg i rummet i Mora att det borde räcka med att göra illa sig, att sedan bli skjutsad till Mora också var ju bara för mycket! Obs, det sades med glimten i ögat och det var så klart med hockeyn i bakhuvudet)

Att det är riskabelt att cykla på rulle, som det kallas vet vi. Det är dock en del av en sport precis som tacklingar i hockey, hopp inom ridning etc. Svårt att inte göra om man vill utöva sporten helt enkelt. Att det sedan kan hända olyckor det vet vi. Någonstans kan vi inte försäkra oss mot att ingenting någonsin ska hända, så är det bara. Däremot kan vi se till att vi bär rätt utrustning, som exempelvis hjälm. Det gjorde E1, och jag vill inte ens tänka tanken hur det skulle gått annars, att döma av hjälmen så tog den upp en rejäl smäll den här gången.

Vi känner tacksamhet att E1 är hemma med oss och att han dessutom är vid gott mod och att han mår bra. Inte alla samtal av den karaktär vi hade idag får ett så lyckligt och bra slut. Tänk er för där ute, det är så fruktansvärt lätt hänt och snabbt gjort. Ni som läst mina senaste inlägg förstår dessutom att det väcker ytterligare tankar kring att ta vara på tiden med varandra.

Kramar från pipis!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s